Marie drog precis hem. Vi känner oss nöjda. Och konstigt vore det väl annars efter en nittontimmarspluggdag som denna. Hoppas bara handledaren stämplar "OK" på uppsatsen likt tomten på dockans röv! Säg mama!

Nu funderar jag på om det är värt att gå och lägga sig eller ej. Om en och en halv timme kommer extrafamiljen nämligen hit och plockar upp mig för hemfärd. Jag kanske borde börja packa nu...

Hej då Stockholm! Ses igen nästa år.

I lördags var det spexjulfest. Vi lyckades knyta ihop ett näst intill komplett julbord där det även fanns alternativ till veganerna. Bra Jobbat, I do declare! Julklappsleken blev också en hit trots att jag fick gå hem tomhänt denna gång. Jag hade dock chans att tävla till mig en tomtedräkt, men jag var alldeles för brutalt nyker för det påhitt det hade inneburit.

Under kvällen var det dags för manussläpp från höga höjder. Det var himla fint att observera folkets reaktioner första gången de läste det. Josefin H's skratt kommer att leva kvar i våra hjärtans minnen! Riktigt gött. Nu får jag äntligen avslöja titeln på vårens uppsättning; Kriget om Vietnam - eller Hair i Djungeln. Det är som bäddat för succé det här!

Igår när jag kom hem från jobbet firade jag och Marie fjärde advent med telefonhandledning av Jan Ö. Det känns ändå helt okej inför sista rycket. Imorgon ska vi avsluta detta dödsmaraton av uppsatsskrivning! Upploppet närmar sig!

Helgens fråga: Varför har ni skrivit uppsatsen på dalmål?

Idag fyller min ömma moder aka världens bästa mamma 48 år! Superdupergrattis!

Jag hade gärna glidit runt hemma och varit med att fira av henne. Som tur är - är det inte så dumt här nere heller. Det är till exempel massvis med snö (och trots att vi har skottningsvecka så uppskattas det). Jag har dessutom fått mysig jullunch (trerätters) på jobbet och både emottagit och givit prima julpresenter! "Den bästa julklappen en småbarnsförälder kan få!" blev kommentaren till jobbpäronens - ett presentkort på barnvaktande till alla tre sötungarna när helst de önskade. Det känns fint. Nu ska jag dra iväg på Söderpexets årliga julfest med tillhörande manussläpp. Rock'n'roll!

Jag väcktes imorse av ett sms från min yngsta lillasyster. I mitt yrvakna tillstånd tyckte jag det stod "Går du på värsta kändiskolan?". Min första tanke var; "Va? Jag går inte på nåt jäkla stureplanskoks inte!"

När jag vaknat till liv insåg ja att det stod" kändisskola" och alltså inte "kändiskola" och blev självklart genast tvungen att reda ut vad det rörde sig om. Så jag ringde.

Isa: Ja, det var ju på svt imorse.

Jag (exalterat): I JULKALENDERN!?

Isa: Nej, på nyheterna!

Jag: Sen när ser du på nyheterna på svt?

Isa: Men antagligen ser man det innan julkalendern…daaaah…

Jag: Jaha, men vad handlade det om då? Södertörn?

Isa: Alltså, det handlade bara allmänt om att Jan Björklund är en biaaatch.

Hon är fin! Även min äldsta lillasyster är himla söt. Vi har precis telefonsurrat.

"Jag har insett att jag verkligen inte kan baka. Jag trodde att jag kunde men det gäller tydligen bara kladdkakor. Jag skulle göra jordgubbsmuffins till mamma och de smakar EXAKT som tjockpannkaka! Gross. Och det blir ännu äckligare om man tänker sig att jordgubbsbitarna är fläsk…"

Förutom bakningen har hon ikväll roat sig med att skicka "smickrande" gamla fjortisbilder på mig. Herregud! Jag kan bju’ på denna:

Nu vill jag ha bara lämna in C-uppsatsen och åka hem! Jag ser ljuset i tunneln. Snart jullov!

Vi diskuterade länge om kyparen sa "On the house!" eller "Om det blir kaos!" när han hällde upp mer av det han kallade vatten (rötjut) i våra glas. Något extra kostade det hur som helst inte. Ikväll har vi använt matpengarna vi fick av jobbet i julklapp och kalasat till det rejält med trerättersmiddag på Movitz i Gamla Stan. Bra service är underskattat. Tänkt dig god mat, levande ljus, ett bord för två i ett mysigt källarvalv, gratis kaffe och att du dessutom blir kallad "principessa" av personalen hela kvällen. Aftonen satt där den skulle så att säga! Och finaste Annika är bland de bästa middagsdejterna jag någonsin haft.

Det snackas mycket nu. Om det som hände i lördags. Jag spatserade Drottninggatan ner när det hände. Det slog mig först idag. För inte märkte jag av det någonting då. Ingenting alls faktiskt.

Någon tyckte vi skulle stryka Lars Vilks-skämtet ur årets spexmanus, en annan uttryckte sitt förakt mot islamister, Jimmie Åkessons sekreterare twittrade om dådet med en gnutta förjusning "Är det nu man får säga 'vad var det jag sa'? #äntligen". Jag säger bara som Elisabeth Biström (V):

Det är tragiskt att en man sätter bomber runt midjan och spränger sig. Men det är också tragiskt att ett rasistiskt riksdagsparti försöker använda dådet i sina smutsiga syften. Mot detta måste fler höja sina röster. Vi måste hålla ihop mot rasismen.

Hej hej Bloggen!

Sofia #2 sitter baki tangenterna och funderar över sannorlikhetsläran. I bakfickan har jag en ekonomutbildning och går i smyg igång på sifferproblem. Men nu har det tagit helt jävla stopp...

Innan jag kommer till bryderiet så kan jag säga att jag nu sitter i en nedsunkad soffa i Huddinge och dricker en stödwiskey efter att ha suttit i bilen från Ume med ett stopp på en Hofawartkennel där jag kladdat med nedpissade hundvalpar.

Äh, jag skippar allt detaljsnack och kommer direkt till saken. Jag springer från stationen och flåsar in hos S#1 där jag får ett lamt välkomnande eftersom hon är hypnotiserad av internetet. När hon väl fattar storheten av gästabudet i hallen så loggar hon lojt ur och bjuckar på en kram.

-Hej, kul att se dig! *kram* Det känns som att vi sågs igår. Vad ska du göra här i Stockholm?

-Hjälp vad jag har sprungit, jag får knappt luft... Ujhuj... Jomensåatt jag tänkte att jag skulle hänga lite med dig, sen ska jag träffa en kompis som just fått barn. Dra och smaska middag med en härlig vän. Vad ska jag mer göra... Jo, träffa en stockholmssnubbe jag snackat med på Pannkakan nu när jag liks är här. Tänker ta en lugn helg, har valt bort studentski i Hemavan för att komma hit och vila upp mig lite.

- Jamen vad roligt! Har de äntligen fått barn nu? Äta bör man annars dör man. Hahaha. Men allvarligt, vad är det för snubbe du ska träffa?

- Jag vet inte riktigt. Vi har snackat lite på Pannkakan, han verkar soft. Jag är mer en skogshuggarhunter än en stadskattjägare. Men det alltid fint att träffa nya människor.

-Kul, få se vem han är så jag vet vem jag ska leta efter om du inte kommer tillbaka..

Loggar in på Pannkakan och tar fram profilen på duden i fråga.

(samtidigt säger vi:)

-Här är han/han har jag dejtat.

-va?

-Va?

-Jag har varit på en dejt med han!

-Va?

-D-E-J-T!

-Eh,men jag fattar inte.. med HAN? Den killen på bilden..? Han?!

-Ja, han. Härlig kille men det klickade liksom inte.

-Vadå, jag fattar inte. Hur stor är chansen?

- Chansen är väl typ liten. Men jag har dejtat han. Tja-la-lalalaa! Jag var först. Först!

- Men ta dig samman och medicin. Chansen är fan minimal att vi ska träffa samma snubbe. Den är typ .. hur liten som helst. Jag förstår inte ens hur liten chans det är. Det bor väl ändå flera miljoner i det här landet.

-Först! Jag är Sofia nr.1

Jag får inte in hur stört otippat det här är.

Vi flyttar isär för att ge varandra utrymme i olika städer (600km från varandra) men ändå ska vi gå och ragga upp samma kille på nätet.. Kan nån hjälpa mig räkna på oddsen.

Tack

/Sofia#2

Imorse gick jag upp apatidigt för att hinna se julkalendern. Jag gosade ner mig i soffan  med täcke och dunsockor och slog på burken lagom till nyheterna. Där var den morgonen förstörd kan jag meddela. Nyheten om att Nacka Kommun ska sälja ut alla sina bibliotek är inget man vill starta sin dag med.

Kan något gott verkligen komma ur det? Om biblioteken privatiseras måste de bli vinstdrivna och om de ska bli det förlorar biblioteken på något vis sin helgd. Meningen med ett bibliotek är att alla ska kunna ta del av litteratur och allt vad den innebär -utbildning, kunskap. Ska vi behöva betala för att låna böcker snart? Och de som inte har råd då? Vad blir nästa steg? Jag mår illa.