Inlägg publicerade under kategorin gästbloggare

Av Sofia - 10 december 2010 23:50

Hej hej Bloggen!


Sofia #2 sitter baki tangenterna och funderar över sannorlikhetsläran. I bakfickan har jag en ekonomutbildning och går i smyg igång på sifferproblem. Men nu har det tagit helt jävla stopp...


Innan jag kommer till bryderiet så kan jag säga att jag nu sitter i en nedsunkad soffa i Huddinge och dricker en stödwiskey efter att ha suttit i bilen från Ume med ett stopp på en Hofawartkennel där jag kladdat med nedpissade hundvalpar.


Äh, jag skippar allt detaljsnack och kommer direkt till saken. Jag springer från stationen och flåsar in hos S#1 där jag får ett lamt välkomnande eftersom hon är hypnotiserad av internetet. När hon väl fattar storheten av gästabudet i hallen så loggar hon lojt ur och bjuckar på en kram.


-Hej, kul att se dig! *kram* Det känns som att vi sågs igår. Vad ska du göra här i Stockholm?

-Hjälp vad jag har sprungit, jag får knappt luft... Ujhuj... Jomensåatt jag tänkte att jag skulle hänga lite med dig, sen ska jag träffa en kompis som just fått barn. Dra och smaska middag med en härlig vän. Vad ska jag mer göra... Jo, träffa en stockholmssnubbe jag snackat med på Pannkakan nu när jag liks är här. Tänker ta en lugn helg, har valt bort studentski i Hemavan för att komma hit och vila upp mig lite.

- Jamen vad roligt! Har de äntligen fått barn nu? Äta bör man annars dör man. Hahaha. Men allvarligt, vad är det för snubbe du ska träffa?

- Jag vet inte riktigt. Vi har snackat lite på Pannkakan, han verkar soft. Jag är mer en skogshuggarhunter än en stadskattjägare. Men det alltid fint att träffa nya människor.

-Kul, få se vem han är så jag vet vem jag ska leta efter om du inte kommer tillbaka..


Loggar in på Pannkakan och tar fram profilen på duden i fråga.

(samtidigt säger vi:)

-Här är han/han har jag dejtat.

-va?

-Va?

-Jag har varit på en dejt med han!

-Va?

-D-E-J-T!

-Eh,men jag fattar inte.. med HAN? Den killen på bilden..? Han?!

-Ja, han. Härlig kille men det klickade liksom inte.

-Vadå, jag fattar inte. Hur stor är chansen?

- Chansen är väl typ liten. Men jag har dejtat han. Tja-la-lalalaa! Jag var först. Först!

- Men ta dig samman och medicin. Chansen är fan minimal att vi ska träffa samma snubbe. Den är typ .. hur liten som helst. Jag förstår inte ens hur liten chans det är. Det bor väl ändå flera miljoner i det här landet.

-Först! Jag är Sofia nr.1


Jag får inte in hur stört otippat det här är.

Vi flyttar isär för att ge varandra utrymme i olika städer (600km från varandra) men ändå ska vi gå och ragga upp samma kille på nätet.. Kan nån hjälpa mig räkna på oddsen.


Tack

/Sofia#2


ANNONS
Av Sofia - 7 december 2010 01:06

 

Hallå!


Idag var det spexaudtion. Sjunkt många männsikor kom. Så alla får nog tyvärr inte vara med, det är synd. Jag var där mest och hängde och berättade om min lilla idé. Jag har länge drömt om att dansa i en hudfärgad kroppsstrumpa. Så jag vill starta ett litet dansteam för spexet. Hoppas det blir av.


Sedan drog alla vi överblivna männsikor hem (Jag, Dennis, Felicia och Sofia) till Annika för vin och varma mackor. Klockan är nu jättesent och vi har haft trevligt. Mycket intressanta diskutioner om saker som fastnat i vissa kroppsdelar. Haha. Och Sofia har hela dagen irriterat mig med den där jävla pekpinnen på bilden. Jag har varit rädd att få den på olämpliga ställen. Tills slut gav jag upp, som ni ser på bilden. Men nu ska vi hem och sova.


xoxo, Anna D

http://happysmitten.blogspot.com

ANNONS
Av Sofia - 7 maj 2010 01:25

Vad skelle jag göra om jag vaknade upp i sängen med Micahel Jackson? Ja, jag skulle nog stornka av förundran över vad som gjorde att denna männsika låg i min säng...men sak samma...förundran är något som jag inte idag får ta del av så mycket men nu när jag sitter här med en av stjärnorna från årtes uppsättnng av Söderspextes så måste jag säga att ängeln som jag skanat i form av kreativitet äntligen har uppenbarat sig igen (IGEN) för mig!!! Jag älskar folk som vågar bjuda på lite helt omateriell kärlek och upplevsle...Stort tack till alla tuffa människor som vågar vara mer än 10 minuter av kul! ÄLSKA MER!!! NI KAN! ursäkta stavningen som jag läst men inte orkat korrigera...ni som bryr er kanske inte är som jag...älskar er ändå som Di leva...puss Mr, McCartney! truly 0910


/Paul

Av Sofia - 5 maj 2010 01:43

   Här ligger vi och glassar. Gräddan. En lyckas premiär, ett pömsigt gäng såhär efter akterna. Och Björn då. Man skulle ju kunna tro att alla genast vill hem till sitt, till sitt egna, riktiga liv och passa på att ta en paus från varandra, nu när man kan.


Näpp. Jag tror att den tryggheten man hittat i samvaron särskilt i och med de här sista dagarna lägger sig som ett mjukt duntäcke över oss och omsluter oss som ett litet pjamasparty som ingen vill gå hem ifrån.


Det finns inget arbete kvar, inget är jobbigt, härifrån bara nerförsbacke. Jag väntar på kuddkriget när fjädrarna flyger och vi kollapsar i lycklig utmattning och kramar lite mer än vanligt på varandra. Högen på lördag. "Birds do it. Bees do it. Let's do it..."


/D, Regissör'n


Av Sofia - 5 mars 2010 00:00

  

Jag hade en bulle på jäsning. En semla. På fettisdag 1987 skulle den komma, den där semlan. Det gjorde hon inte. Redan då var hon ute i sista minuten. Det är möjligen en gen från min sida. Kvällen efter semmeldagen kom vi ihåg att vi glömt att köpa champagne. Vilken tur att hon inte var född än! Pappan skulle göra det dagen efter, jag fick inte flytta mig ur sängen på grund av havandeskapsförgiftning. Naturligtvis var det den natten hon bestämde sig för att göra entré. Utan champagne.


Den första bilden av Sofia. I förlossningsdubbelsängen på Uppsala akademiska sjukhus, med en orange sacco-säck i morgonsolen 08.05 torsdag 5 mars 1987.


Min bild av hur förlossningen skulle bli var glasklar. Byggd på berättelser, fakta och myter. Det var bara faktadelen som höll. Myterna krossade jag en efter en.


* Myten om att alla mammor känner på sig när förlossningen har börjat.

Jag vet inte om det bara var jag i hela världen som trodde att jag plötsligt drabbats av magsjuka den natten. Det var då ett jäkla magknip. Stackars mig att bli magsjuk nu, jag som skulle föda barn snart och allt. Jag hade inte en tanke på att förlossningen satt igång.


* Myten om den leende taxichauffören

I mina drömmar hade jag visualiserat den klassiska scenen av att få uttala de magiska orden ”Till förlossningen” inför en upphetsad taxichaufför som leende skulle öppna dörren och hjälpa mig in i den varma taxin för att fortsatt leende köra mig varsamt till förlossningen, klappa mig på kinden och önska mig lycka till. I verkligheten körde han vilse när han skulle till vårt hus, tittade sen på mig som om jag var något katten släpat in innan han öppnade bakdörren till en iskall taxibuss och beordrade in mig. Sen körde han som en galning över alla Uppsalas miljoner järnvägsspår och i det närmaste slängde ut mig utanför förlossningen. Det sista han gjorde var att konstatera att jag varken spytt, blött, kissat ner mig eller läckt tre liter fostervatten i hans taxi.


* Myten om den delaktige pappan

Jag trodde pappan skulle sitta vid min huvudända, följa med i andningen, kalla mig tapper och badda min panna med våta handdukar. I verkligheten klappade jag till honom när han lade sin arm på min och sen fick han hålla sig ur vägen resten av evenemanget. Stör ej. Jag föder barn.


* Myten om den viljelösa gravida kvinnan

”När du kommer dit kommer du att ha så ont att du inte bryr dig om hur du egentligen hade tänkt dig det hela. Du är bara glad att de tar hand om dig och gör det som är bäst för dig”. Det var så folk hade sagt till mig innan. Viljelös? My ass. Hörseln är det sista som lämnar en halvt medvetslös mamma och allt de tänkte göra som jag inte hade tänkt, det satte jag stopp för. Jag fick som jag ville. Trots att pappan såg uppgiven ut och inte ville vara till besvär.


* Myten om den packade väskan

Alla sa att man skulle ha sin väska packad för att vara beredd. Den skulle innehålla exempelvis en stickning så att man hade något att göra mellan värkarna. Det närmaste jag kom stickning var när personalen försökte sätta droppnål på mig i det obefintliga värkmellanrummet. Fem korsordstidningar och en flaska Gatorade var lika oanvända. Jag hade kunnat åka dit med en tandborste i en plastkasse, lika lätt packad som Sven Melander i Sällskapsresan.


* Myten om skallhalvorna

Det är så finurligt med bebisar. De kan pressa skallhalvorna lite omlott när de ska ut genom den trånga födelsekanalen. Det är därför de ser lite klämda, röda och mosiga ut sägs det. Låt dig inte luras av det där. Bebisar kan nämligen också göra som Sofia. Spräcka allt som gick att spräcka i sin mamma för att själv komma ut oskadd som en liten rosenknopp. Men söt var hon.


* Myten om att inga nyblivna mammor vill lämna sin nyfödda bebis.

När pappan åkte hem den första kvällen lämnade han Sofia i barnsalen. Jag såg min chans att äntligen få sova och slippa traska dit med barnkorgen sen. Det tog tio minuter innan personalen kom in med mitt barn igen och sa att hon ville träffa sin mamma. Först efteråt förstod jag att de trodde jag var i farozonen för förlossningspsykos. En onormal avskärmad mamma som låter pappan ta barnet.  Och jag som bara var trött efter två timmars sömn på knappt två dygn. Även nyblivna mammor kan alltså njuta av barnfri tid!


* Myten om den lyckliga mamman.

Den enda myten som höll. Jag var verkligen lycklig. Och ÄR fortfarande. När jag tänker tillbaka så finns det bara lyckliga stunder.


* Om man bortser från när jag vaknade en tidig morgon av att micron surrade i köket och insåg att Sofia, 3 år just höll på att koka välling till sin lillebror. Väldigt mycket pulver till väldigt lite vatten. Och väldigt mycket explosion i micron.

* Om man bortser från när Sofia 4 år kommer med en sax i ena handen och en grå decimeterstor läderbit i den andra. En läderbit som jag plötsligt inser är identisk med lädret i vår alldeles sprillans nya dyra inköpta grå skinnsoffa.

* Eller om man bortser från alla miljoners huvudfotingar som Sofia 5 år ritade precis överallt i huset. Under stolar, soffor, på väggar, bakom gardiner, i skåp. 18 år senare hittar vi fortfarande huvudfotingar när vi renoverar.

* Och definitivt om man bortser från när Sofia 5 år gömmer sig och lillebror i en förvaringsbox på färjeterminalen i Kiel precis i samma ögonblick som entrehallen töms på folk. Barnen var spårlöst borta på en sekund. En mycket oroad pappa tvingas springa ombord på färjan mot Sverige och lämna en lika oroad mamma i Tyskland, eftersom ingen av oss vet var barnen är. Sofia hade kul när hon öppnade dörren. Jag var lättad, men galen. Och vi hann med färjan.

* Och så vill jag helst glömma när vakterna ringde från en krog i stan och ville att någon förälder skulle hämta en minderårig dotter som druckit alkohol!


Idag fyller du 23 år. Du får rita hur många huvudfotingar du vill hemma hos dig. Du får klippa sönder din soffa och använda micron hur du vill. Du får dricka öl och klämma in dig i förvaringsboxar världen över utan att jag kan göra något åt det. Men jag är och kommer alltid att förbli din mamma. Och jag kommer alltid att tycka och veta bäst. Grattis på födelsedagen Sofia.


//Mamma


  

Av Sofia - 27 januari 2010 17:38

Min favoritgranne, tillika vän, Therese, har i flera veckors tid tjatat oupphörligen om att få gästblogga hos mig. Hon har precis mutat mig med en deliciös tikka masala-middag. So, here it comes!


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Ikväll är det The Baseballs på Göta Källare, så vad är väl bättre än att äta indisk mat och luta huvet bakåt och skratta. Sofias näsborrar är underbart söta och fladdrande mellan skrattattackerna. På fredag är det datenight för Sofia, hon har hittat en heting på nätet som verkar helt normal, charmig och dessutom snygg. Hon är ju nervös för det här, men han är nog nervös han å. Han har ju inte bröst eller Sofias kvinnliga utstrålning. Nu ska jag klämma mig i en klänning efter denna middag.

So, there it was.

O-V-E-R and out


/Tess

Av Sofia - 12 januari 2010 02:49

 Jag och Lunkan sprang på Micke på Donken nyss och det var mig en trevlig karslok. Han hävdade med bestämdhet att Petta Settman var med på noterna om ungdomsbordeller, men att han var "en pussy" som fegade ur i sista stund. Micke ändrade dock sig en stund senare och menade att Settman var "en råtta" och inte en pussy, ty det är ju en komplimang eftersom det syftar på kvinnans sköte. Skum jävel, men skön som få!

//Nils-Thomas

he ä inte lätt när he ä svårt

jag kan twittra också

för exakt nåt år sedan...

sök

följ bloggen

Följ norrlänning i fjollträsk med Blogkeen
Följ norrlänning i fjollträsk med Bloglovin'

fråga mig

12 besvarade frågor

senast

pokiepoke

år efter år efter år

too cool for school

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012
>>>

hur många?

pipip

lite olika


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se