Vad är väl en bal på slottet? Förmodligen inte lika värd som Nobelmiddagen i alla fall! Jag tror inte riktigt jag fattat  det än. Jag var där! Det är mäktigt i sig. Att jag dessutom hade så pass tur att jag blev placerad så jag hade uppsikt över hela honnörsbordet under middagen var en bonus.

Innan fingästerna kom laddade vi med champagne nere i källaren och fick våra ackrediteringar - licens att preppa, banketta och dansa. 

Sen var det dags för middag och jag kan meddela att Tranströmer inte var den enda som lyfte på locket för tidigt... Desserten, mousse aux mandarines et chocolat blanc sur fond de cannelle, garnie de framboises fraîches et en pâte de fruits, och champagnen, Fourny Blanc de Blancs Premier Cru, var lätt det godaste (och det kommer från en som vanligtvis är huvudrättsmänniska).

Sen var det dags för vårt flaggande i trappen under talen. Här kan ni se klippet. Och ja, jag nös direktsänt. Kika vid 35.42 Efter det dansade vi loss i Gyllena Salen. Tyvärr rådde strängt fotoförbud under hela kvällen (något som Ohly, bland andra, gav blanka fan i) så det här bilderna är de enda vi vågade ta.

Roligast var efterfesten vid universitetet och speciellt när en viss herr Bildt uppvisade sin fantastiska taktkänsla till nåt R'n'B-dunkadunka. Även frugan var på hugget.

Jag: Satan vad varmt det är!

Anna Maria: Ja, satan!

I onsdags erövrade mormoran och morsis mitt köksbord för tillverkande av klänningen undertecknad ska bära på Nobelmiddagen. Och sen dess har vi tillsammans bott på min 20 kvadrat och sytt, nålat och allat vad det heter. (Jag har dock mest lek provdocka och underhållit damerna med min ukulele.) När vi inte jobbat med klänningen har vi rajdat IKEA och käkat julbord där (helt OK) eller krubbat pizza och druckit vin. Igår var mamma och festade loss i Solna, medan jag och mormor  gick på bio. Gött! Tack så mycket för finklänninga och härligt sällis!

Resultatet:

Skärpet baktill och kreationen på galjen.

Totalt oposiga bilder i Huddinge the hood.

Vid nyår blir jag Sumpanbo. Det känns overkligt och fantastiskt. Igår köpte jag en lägenhet.

Det är fascinerande det tycker jag... I högerspalten här intill kan man läsa blogginlägg jag skrev för ett, två och tre år sedan. Mitt liv följer uppenbarligen samma mönster. Tiden innan är det en jävla uppförsbacke med höstmörker och skit, men vecka 46 - då vänder det och ALLT går som på räls. Klarrt och betarrt.

Efter en härlig fredagsmiddag och lite rötjut hos Fannie blev jag tvungen att springa till bussen.

Otursdrottningen nummer 1 kliver snett i en lövhög, skrapar upp hela halva knäet och stukar foten.

Men inget stoppar en sann krigare och nog fasiken skulle jag ta mig till Sovjetfesten på lördagen i alla fall.

Efter att ha poppat alvedon och ipren på min sjuksystermosters ordination haltade jag mig till ortopedakuten och fick mig ett par kryckor. Och nog var det värt det! Festen var riktigt nice. Vodkabuffé - bara en sån sak!

Var inte på hugget med kameran igår, så ni får nöja er med en bild från förra året. Igår

adopterade jag Fannies outfit (med lite mera kläder och lite mindre hud bör tilläggas)

Nu har jag dock olyckligtvis lyckats utveckla både blåsor i handflatorna och en förfärlig jävla träningsvärk ovanför tuttarna. Har således levt horisontalt hela dagen, men foten i högläge, givetvis. Börjar känna mig aningen rastlös...

Bloggen fyller för övrigt tre år idag! Hipphipp!

Såhär såg jag ut när jag rensade kattlådan för ett par år sedan.

Fick bilden mailad till mig förra veckan. Jag ser humorn.  

Min brandvarnare har slutat funka och det behövs uppenbarligen en expert för att ta

ut batterifanskapet ur den. Det där pipet var trettionde sekund har börjat bli en aning

irriterande vid det här laget.

Men jag uckar på och lär mig mer och mer. Det gillar jag. Hoppas inte STIM hör av sig

kräver mig på pengar för att jag lirar vissa låtar (som de gjorde nyligen angående våra

spexföreställningar i våras = ännu en sak att fixa redovisningshelvetesskit till.)

Och bostadssituationen börjar komma ikapp mig. Hemnet känns inte "roligtochspännande"

längre. Det känns som ett nödvändigt ont. När jag gick igenom Rom-bilderna ville jag allt

annat än att vara hemma igen. Fy tusan vad skönt det är att fly verkligheten en stund.

Ja, det var defenitivt värt mördarträningsvärken!

ROM

En fantastisk stad! Jag helgillart!

Igår fyllde min äldsta lillasyster systemetgammal. Galet vad stor hon har blivit. Det känns som att hon snart kommer att vara ikapp och förbi! Och idag stack hon iväg till London med sina polers. Hej och hå! 

När jag fyllde år skrev Julia följande om mig i sin blogg:

I can't begin to describe hur bra hon är på alla sätt och vis. När jag var liten var hon min största idol och jag hoppades att jag skulle bli som hon när jag blev stor - en person som alltid är glad och man alltid känner sig bekväm med!

Jag kan bara säga right back at ya sis'! Förutom idol-biten då (ibland var du bara en jobbig lillsyrra.) Men som allra mest har vi väldigt, väldigt roligt tillsammans...

 
       

Stort grattis på 20-årsdagen gumseliplums!    

----------------------------------------------------------

Igår spelade jag för övrigt poker live första gången på sjukt länge. Om jag trivdes där bland whiskey, flottiga pizzor, folköl och sju grabbar? Ja. Och inte gick jag back heller. YEAY! Jag high five-ar mig själv lite grann.