Som jag säkert nämnt tusen gånger förr har jag världens bästa jobb. Idag när vi hämtat Gussi på dagis möttes jag av hans mamma och småsyskon som sjöng "Ja må hon leva" så det stod härliga till. Sen styrde de upp födelsedagsfika och så fick jag störtfina ljuslyktor. De passar alldeles ypperligt på fönsterblecket intill strippklockan "Janne-Berit" som jag fick i födelsedagspresent av Marie, Anna och Hans förra året. Tack och bock!

När jag slutat kom en av världens bästaste bröder hem till mig. Himla trevligt att ha honom här! Jag har bakat vegantårtbotten inför morgondagen (A+ for effort säger jag bah) och Petter har ägnat hela halva kvällen åt att försöka meka fram ljudet i min dator (helt förgäves tyvärr). Men vi har även spelat schack! Och jag vann! Sug på den ni. Det måste vara första gången i världshistorien...

Imorgon, eller ja, idag till och med fyller jag alltså 24 hela år. Alla som befinner sig i närheten och är tårtsugna är hjärtligt välkomna på svullande mellan klockan 13 och 18, Röntgenvägen 5 i Flempan. På kvällN ska vi göra Debaser Medis osäkert. Kom dit och bju' mig på en födelsedagsdrink med fyrverkerier i vetja! Då blir jag gladgladglad. Peace out folks.

Hej Sofia!

Det är natten till din födelsedag nu när jag skriver det här, och egentligen är jag kanske lite för trött, men du får leva med att det här brevet kan bli lätt förvirrat.

Jag har tänkt jättelänge på att skriva ett brev till dig. Första gången tanken slog mig var när jag och M cyklade hem från en vattenpipakväll hos dig på Hedlunda. Det var varmt ute, och vi pratade om dig. Och jag har alltid tyckt att om man tycker jäkligt bra om någon så är det klart att man ska säga det, för man blir ju så glad av att höra såna saker! Men ofta blir det liksom aldrig av. Dessutom känns det som att du kanske har lättare att ta åt dig det här om jag skriver ned det än om jag skulle ha sagt det, bara sådär. Hur som helst, jag har ju som sagt tänkt skriva det här länge, och nu när du fyller år och allt, så tänkte jag att nu ska jag ta tag i det. För det jag vill ha sagt är att du är så unik Sofia, och du förtjänar verkligen att höra det.

Du är en sån där människa som man helt enkelt dras till. Jag har aldrig träffat någon som utstrålar så mycket positiv energi som du, och det är som att du alltid är glad och att ingen kan knäcka dig. När jag tänker på dig så är det så mycket stryka jag tänker på. Du är en slags förebild för mig, och på många sätt skulle jag vilja vara mer som du. Det som nästan är mest fascinerande är att verkligen alla känner likadant! Jag menar, hos de allra flesta människorna i ens närhet kan man hitta saker eller sidor som man i vissa lägen kan finna irriterande, det är väl rätt naturligt. Men jag kan inte komma på något sådant hos dig, och jag har aldrig hört någon säga något negativt om dig överhuvudtaget! Alla tycker du är en så grymt härlig tjej! Du är så varm mot alla, och det känns alltid så lätt och naturligt att umgås med dig. Jag är ändå en sådan som har lite halvsvårt att släppa folk nära, men du är en sån som man får kontakt med på en gång.

Jag vet ju att du inte har haft det helt lätt, och vi är nog rätt lika på många sätt. Jag vill bara säga att jag beundrar dig. Jag beundrar dig för att du alltid verkar kunna hålla ryggen rak, och för att du är en sådan person som du är. Du har en sådan energi och glädje som smittar av sig på de i din närhet. Du är unik.

Du behöver inte ta det här på fel sätt. Det är ingen kärleksförklaring :)

För min del känns det lite märkligt och fånigt att ha skrivit det här, och det är lätt att tveka inför att faktiskt ge dig det. Men samtidigt är jag så säker, för som jag sa tidigare, du förtjänar verkligen att få höra det!

Hoppas du får en fin födelsedag, och

GRATTIS!!!

-------------------------------------------------------------------------------

Det här var ett av många fina gamla brev jag hittade när jag sorterade i mina flyttlådor. Jag vet att författaren kommer att läsa det här och jag vill bara säga tack! En sisådär fyra år senare värmer dessa ord fortfarande! Oerhört mycket. Jag saknar dig tjejen.

Matchen sög ju kaninröv. Tyvärr. Rent spelmässigt tyckte jag att vi hämtade upp det i sista, men inte ledde det någon vart inte. 3-1 till Dyrgarden blev det till slut. Tabellen talar dock sitt tydliga språk. Vi är bäst! Och det slog mig idag att vi kanske kommer att möta ett stockholmslag i slutspelet = mer livehockey för undertecknad. Gillart!

När slutsignalen plingat till och Hovet börjat tömmas på folk kom en medelålders man med DIF-halsduk fram till mig. Med orden "Ett minne från storschtan!" stack han till mig en papperslapp. Jag hann knappt reagera och tackade artigt för att sedan inse att det var en gammal hockeybiljett. Kul kille. Äuhm?

På Thereses begäran kommer nu lite toabilder.

Och nu när jag äntligen får bestämma själv har jag inhandlat den där vedervärdiga och förbannat kitchsiga toalettsitsen jag velat ha så länge!

Nu är det hyftsat klart här! Skulle dock behöva ha hit någon händig med en slagborr för att få upp en stringhylla, stortavlan och kanske rent av ett par gardinstänger. Men annars så. Det är ingen tvekan om att det är jag som bor här! På mors begäran kommer det nu massvis med bilder.

När jag flyttuppackade som värst idag hittade jag en låda med gamla kort. Då kunde klåfingra inte hålla sig och det resulterade i en fotosplash på gardersdörrarna. Många skulle säkerligen kalla det smaklöst - jag säger hemtrevligt!

Igår när jag skulle lämna nycklarna till min forna, numera kliniskt rena, lägenhet fick jag lite ont i magen. Jag har så otroligt många finfina minnen från det cribbet, men å andra sidan var det nog inte lägenheten i sig som stod för det trevliga.

Det börjar bli lite ordning här nu. Jag har monterat IKEA-möbler hela halva dagen och börjat jobba upp mysfaktorn här inne. Det kommer att bli bra. Jag kommer att trivas. Sen igår har jag haft besök av sammanlagt sex olika personer som också bor i bygget. Fullt ös - medvetslös! Precis som jag vill ha 'et!

Jag vill återigen tacka mormor och Bosse för den ovärdeliga hjälpen i helgen. Igår när de droppade av mig på spexrepetitionen fällde jag en liten vemodens tår. Men vi ses ju snart igen.

Efter att ha städat oss blodiga fick vi en välbehövlig paus i form av middag hos Lundströms. Peter hade lagat sina berömda spanska köttbullar och brudarna hade bakat cheesecake. Myche angenämt! Tackarrr.

Sedan fick jag skjuts upp till mitt nya crib. Har fixat och donat och fixat lite mer. Det börjar kännas som hemma på riktigt nu. Och internet funkar till och med! Vad mer? Jo. Jag iddes inte packa upp dattan först och därför hade jag endast min gamla skivsamling att tillgå. Pink Floyd - The Wall och soundtracket till Garden State är kunglig stämningsmusik till uppackning insåg jag när jag kravlade runt som värst.

Jag kommer att sakna gammlyan. Tvättmaskin, diskmaskin och framförallt svängrum är man inte bortskämd med här. Samtidigt ska det bli väldigt skönt att vara herre i sitt eget hus. Vem vet? Jag kanske går loss på de äckelblå väggarna och sprayar dem högblankt svart eller nåt? Och som Fannie sa idag: "Tänk vad perfekt om du hamnar i fyllecell! Det ligger ju precis bakom häktet!"

Önskar er en god natt från min nya säng i min nya alldeles egen lya.

Vi klev upp i ottan för att fortsätta röja. Jag har ägnat större delen av dagen åt att rengöra våra mycket välanvända bäddmadrasser. Allt jag egentligen kommit fram till är att man inte kan lita på rosa.