Kommer ni ihåg det här? Eftersom jag inte ville förlora en praktikdag (det här var innan jag visste att jag skulle få jobbet) har jag  skjutit på att kolla upp fanskapet till idag.

På vårdcentralen

Farbror doktor: Oj, det här benet är tre centimeter bredare än det andra... Det rör inte jag! Vid en centimeters skillnad finns misstanke om blodbropp.

Det var bara att skutta upp till akuten för fröken Lundqvist. Och där blev jag kvar i massor av timmar. Jag har under dagen dragit av mig byxorna inför tre olika främmande män och ingen blev riktigt klok på mina symptom. Efter diverse blodprover och ultraljud senare konstaterades det att jag är frisk som en nötkärna. På riktigt! Läkaren sa till och med att jag kunde fortsätta snusa utan bekymmer...eh?

Och benet? Ja. "Om det blir värre kan du ju köpa en stödstrumpa".

Sådärja. Det kanske inte riktigt var såhär jag tänkt min första arbetsdag, men väl på kontoret fattade jag i alla fall att allvaret börjar nu. Har fått en egen kontorsplats och ny dator, eget telefonnummer och så vidare. Cooooola grejer!

Foto: Tommy Pedersen          

Det är inte ofta jag känner mig "stolt över att vara svensk". Men idag känner jag mig åtminstone glad över att inte vara finne... Dockan/Spillarn/Marran, allas vår kärtbarnharmånganamn-Marie, bjöd ikväll med mig på EM-kvalmatchen mellan Sverige och Finland. Den första landskampen jag sett live ever! Det var fab!

Och vilken match sen! 5-0 bah sådär. Klarrrrt och betarrt! Ingen kickar fotboll som han och allt sånt. Folkfest!