Hört om mig på 80-årsferran:

Karolina: Har hon sådär smal midja eller har hon korsett eller nåt??

Isa: Nej, hon har bara fet röv!

När Isa sen skulle försvara detta uttalande sa hon följande:

Jamen allvarligt? Vad är du hellre? Tjock med en smal midja? Eller smal med en fet röv? Förmodligen det sista. Det är ju en komplimang!

Damen kan verkligen det här med smicker.

80-årsferran blev hellyckad! Utsökt mat, tårta och drinkar, dans, karaoke, massa spex, släkt och vänner. Finfina grejer!

Dagen efter konfirmerades Linnsan.

Och jag kan ju meddela att vi utgjorde en något trött skara i kyrkbänkarna.

Trött var det ja! Men trevligt ändå såklart. Efteråt pallrade vi oss hem och kollade på matchen. Och oj vilken match sen! Jimmie Ericsson for president! Norrlandsderby imorgon och jag ska dit! Det blir den första slutspelsmatchen jag ser live någonsin. Stort.

Idag har jag varit till mormoran i Åckelsjö. Jag har fått kläder lagade, gomat i magen, samt varit upp på lagårn och gått igenom lådorna från mitt forna bohag. Härliga tider. Nu blir det familjemys i tv-soffan. Gilla hemma!

Det blev en sen kväll i torsdags.  Somliga satt på skolan inpå småtimmarna och redigerade. Jag måste ha varit aningen trött och har i efterhand hittat en del pinsamma slarvfel i den inlämnade versionen. Men vad tusan? Nu är det gjort! Gött mos.

Och var kan man fira ett avklarat examensarbete bättre än hemma i Nordmaling? Här var allt som vanligt igår. Ett jäkla tempo. Vissa jobbade, mamma skjutsade bröder hit och dit, Julia personalfestade, Isa lirade gura och så vidare. Liv och rörelse och mitt i allt kände jag verkligen lugnet. Det är hemma!

I slutminuterna av den dystra hockeymatchen trillade Göteborgsmorbrorn med familj in. Det första han gjorde var att förse mig med ett glas rött och sedan satt hela gänget och skrev hyllningslåtar till Anders och Annica halva natten. 

Nu taggar vi allesammans inför deras gemensamma 80-årsfest. Det kommer att bli fett med röj! Trevlig helg på er!

För några veckor sedan landade det här fina inbjudningskortet i min brevlåda.  Fotot föreställer min morbror och moster som idag fyller 80 år - 40 vardera! Ett stort grattis till er!

Med den stundande deadlinen känner jag lite krispanik. Efter en skön hockeyseger och två glas Martini lyckades jag igår producera en "helt OK" faktaartikel. Nu ska jag knata iväg till plugget och bråka med InDesign. Det ska bli oerhört skönt när detta är över. 

Imorgon bär det av hem till schtorsläkten, konfirmationsfirande, 80-årsfest och en och annan öppen bar! Längtar.

"Du och du och du är i hamn. Men du, Sofia, jag är inte säker på att du hinner bli klar i tid." Jag blev helt chockad under dagens redaktionsmöte. Om det är något jag alltid kunnat är det ju att slacka och ändå norpa åt mig ett jäkla "Godkänt". Det verkar inte vara en fungerande metod denna gång. Jag kan erkänna att jag inte nöjd med det jag åstadkommit under den här kursen. Och som mor sa när hon läste igenom skiten första gången: "Jag känner inte dig  i texten. Har du sovit när du skrivit? Du verkar så ofokuserad."

Oinspirerad skulle jag kalla det. Men efter kängan av handledaren och en mammaspark i röva har jag suttit och knåpat hela dagen. Nu har jag ett reportage som jag känner mig hyfsat nöjd med. Jag fixar det här! Men det kunde ju inte handledaren veta. Ja, att jag jobbar bäst under press. Faktaartikeln kommer mest troligt att skriva sig själv. Efter hockeyn.

För exakt två år sedan bloggade jag om det här. Det var en av de längsta matcherna någonsin i svensk hockeyhistoria. Jag grät floder när den var över. Vi hade slagit ut Linköping som den underdog vi var. Jag var verkligt lycklig! Ironiskt nog möter vi samma lag i årets slutspel. Men nu är vi inte någon underdog och jag kommer inte att gråta några lyckotårar när vi kört över dem. Det är en självklarhet att vi ska göra det. Och min besvikelse om vi inte gör det kommer ingen att kunna ta miste på.

2-2 i matcher. Första perioden avklarad. 2-0 till oss. Kom igen nu Skellefteå!

Minstingen fyller 15 år idag. Jag fattar noll. Tiden går så fort och han växer så det knakar. Jag kommer alltid att minnas honom såhär:

Liten och söt, med ett hjärta av guld. Det sista har han fortfarande, men "liten" har blivit "stor" och "söt" har blivit "cool". Anton är killen som alltid är där i periferin och samtidigt mitt i smeten ändå. Han glider liksom med. Han är en bryrsigommare utan dess like och ser alltid till att alla har det bra och framförallt har roligt. Han kan vara en riktig pajas när han lägger den sidan till. Och efter vad jag förstått en redig tjejcharmör dessutom. Uj! Uj!  

Jag kommer ihåg vad jag gjorde när jag var 15. Så fort jag fick chansen tog jag moppen till Håknäs. Där grillades det korv vid älven med polarna som smuttade folköl. Herregud! Man tyckte man var så vuxen. Det var man inte. Det är på ett sätt tur att Anton är så harig. Det märks att han är minst. Han blir nog aldrig en partyprisse i den negativa fjortisbemärkelsen. Vill jag hoppas. Han kanske lärt sig något av sin gamla storasysters bravader trots allt...

Har den äran att gratulera på bemärkelsedagen bro!

Produktiv dag indeed! Jag har examensarbetet mig framåt. Jag har även fått lite input från mor. "Nu har mamma gått med rödpennan!" som hon själv uttryckte det. Hon är bra att ha till mångt och mycket.

Under kvällens spexrep fick jag pröva min framtida scenkostym. Den är inte riktigt klar än, men slänger vi bara på ett par trikåer och en mask är vi i hamn!

Efter repet var det bara att jäkta hem till sistperioda av hockeyn. Himmel vad glad jag blev när vi äntligen fick vinna utan någon förlängning eller något sånt djävulskap. Waaarg! Det kommer en Waaaarg! Sjukt trevligt.

Ja, sen hade jag och Annika producentmöte. Det är mycket smidigt att vi bor i samma hus. Jag menar, då behöver man ju inte krypa så långt för att komma hem när man är vindrucken och har massa födelsedagspresenter att släpa på. Tack donnan!

Ja, om frågan är ifall jag är det är svaret NEJ. Bestämt. Jag har dock konstaterat att barn är det. 06.00 slog G upp ögonen och var på ett strålande bushumör. Så det ville till att jag pallrade mig upp för att aktivera pojken. Tur för honom att han är så söt!

Igår skrev jag i min facebook-status att den som skrivit texten till "Popular" borde skjutas. Det verkar som att hela min vänkrets tycker likadant. Jag har aldrig fått så många "likes" så snabbt förut. Min fråga blev "Vem vare? Vem vare som facking rösta?" Varpå min kusin Dennis skrev "Vem vare? Vem vare som fucking kollade!?". Point taken.

Jag gillade i alla fall "Oh my god!" och jag och G har precis haft morgondisco till den.