Det känns som att mitt huvud skulle kunna sprängas. Bara explodera i tusen små bitar och lämna blodiga, slemmiga hjärnspår på mina vardagsrumsväggar. Idag har jag och Spillarn 1 skrivit vår uppsats-PM. Efter lunch försökte vi plugga till salstentan. Det gick sådär. Vi gav upp och jag släpade mig hem för att landa alldeles skakis på soffan. Jag mår fan inte 100. Blääääääää. Jag önskar att mamma eller pappa kunde vara här och stryka mig över håret. Eller att mormor var här och försåg mig med min favoritsoppa. Bli frisk nu Sofia, kom igen!