Medan vi bakade pizza och äppelpaj inför valvakan lyssnade jag och Fannie på Ebba Grön för att tagga till. När låten Mental istid spelades var vi rörande överens om att det var så det skulle kännas om Alliansen vann detta ödesval och om Sverigedemokraterna roffade åt sig något mandat. Så blev det. Jag är fortfarande helt knäckt. All energi har runnit ur mig. Jag skäms över Sverige.

Nu återstår det att se hur allt blir i detta kaos av politik. Morris facebookstatus här nedan är något vi alla kan fundera över.

"Morris Wikström säger att det väl inte är främmande för KD och M att samarbeta med högerextrema partier - det har de ju gjort i Europaparlamentet i flera år. Men det är kanske är skillnad på människovärde beroende på var människan befinner sig."

Annars blev jag lite varm i hjärtat av Maria Wetterstrands tal och avståndstagande från borgarna på presskonferensen idag. Hon sammanfattade Allianspolitiken på ett talande vis.

Johanna sa det bäst. Begreppet livsfarlig ledning har fått en helt ny innebörd. Jag känner mig tom inombords. Jag har gråtit ut allt som fanns där inne. Hur kunde det bli såhär? Fyra år till? Jag mår illa. Den svenska modellen som vi tillsammans byggt upp och har varit stolta över kommer att förintas. Om fyra år kan det vara för sent. Våra gemensamma egendomar kommer att vara förlorade. Klassklyftorna kommer att öka. Främlingsfientligheten kommer att breda ut sig.

Martin skrev: I hela Europa har det varit samma mönster, rasisterna stöveltrampar sig in i parlamenten efter år av nedskärningar, privatiseringar och försämrade rättigheter på arbetsmarknaden.

Historien upprepar sig och det ska vi komma ihåg! De sålde vår välfärd, vår solidaritet. Sålde vår rättvisa och vår jämlikhet. Sålde vår känsla för rätt eller fel. Och nu ska vi ta det tillbaka!

Igår var känslorna många. Vi var arga. Vi var ledsna. Men vi var tillsammans.