Idag har jag fått klart för mig att känslan av baksmälla mest grundar sig på sömnbrist. Fy vad slö jag är! Nattbussen tog verkligen knäcken på mig. Sov max en halvtimme. Jag skuller verkligen vilja skicka en arg hälsning till Rundviksfjortisarna som satt bakom mig och gafflade heeeeela natten. Blä.

Jag är åtminstone tillbaka i hufvudstaden, någorlunda välbehållen. Min kära kusin Fannie har flyttat in och på måndag flyttar Anna ut. En ny era väntar!

 Det här var den mest normala bilden jag kunde hitta på oss  (författarens anmärkning).