Det löste sig med Sonisphere igår. Kussen fixade! Det var blött. Vid tredje låten på Iggy Pop brakade helvetet lös. Det kändes seriöst som att stå i en dusch med fullt sprut. Jag hade aldrig kunnat drömma om en sådan lerorgie på en endagsfestival.

Jag härdade och såg några låtar av Alice Cooper och sedan drog jag mig in till stan för att snabbtorka och trycka i mig en burgare. Missade med andra ord Mötley Crüe, men de såg jag förra sommaren och det var dessutom nödvändigt för att  palla med Iron Maiden.

På det hela kan jag säga att det var en fantastisk upplevelse. Trots vädret och att de sistnämnda nästan bara spelade nya låtar. För mig som inte är en Maiden-fantast var detta så klart olyckligt, men stämningen och scenshowen vägde upp allt! Det var mäktigt.

Under hela konserten var det uppehåll (tack och lov), men sedan drog det tyngsta blixtochdundervädret jag någonsin upplevt igång. I tunnelbanan rådde översvämning och vattnet forsade ner för rulltrapporna. Och alla 47.000 mer eller mindre hårdrockande stämde upp och sjöng Always look on the bright side of life. Det var som poesi.

I morgonens dusch kände jag ren avsky. Jag vill aldrig mera vara blöt.

                                                                                                  Bilderna är snodda från Expressen.