Alldeles strax pyser jag till tuttekassens och guleböjens förlovade land. Jag ska hälsa på finaste finaste Jannike som jag inte sett röken av på nästan två år. Vi ska ta igen all förlorad tid, gå på någon rallyfestival och parta loss på syttende mai. Jag är åter på tisdag. So long suckers.

Ikväll har jag hängt med Inger och Peter. Djupa samtal, mindre djupa samtal, vin, tunnbrörullar, te och pyttelite hockey - vad mer kan man begära? Tack!

Annars har jag trimmat kalufsen idag. Kortkort på sidorna, rufs uppepå. Fan vilken tuffing jag är.

Jag är helt körd. Det är vi alla. Hängde på Södertörns halva dagen. Läste tre rader. Lapade mest sol och tjejsnackade med Cammen och Ankan. Försummar plugget gör jag med andra ord. Skämmes på sig!

Felicia och Anna kom hem till mig sen. Vi kan som inte få nog av varandra. Trots att samtliga är lobotomerade efter spexveckan som gått, måste vi ses.

Idag skulle jag stava till pretentiös och eftersom, det blev pretantiös och efter som. Det är väl relativt talande för vilket sinnestillstånd jag befinner mig i? Va? Va?

Kameran är återfunnen i alla fall. Lite hallelujah, tack och lov.

Min kamera är fortfarande on the loose tyvärr. De här spexsittnings- och städdagsbilderna har jag snott av snygg-Annika/-Anton. 

Först när jag tittar på dessa inser jag att det är slut. På riktigt. Det känns tomt. Idag har vi rivit ner affischer, städat ur spexskåpet och bara kafferepat. Umgängessjuka äro vi allihopa. Och ja. Lite sentimentala.

Sista föreställningen gick finfint. Dekorgruppen hade hällt whiskey i tårtgrädden, bandet bytte kön i pausen och trosor kastades in på scenen. Värre bus än så blidde det ej.

Den efterföljande sittningen var helt magisk. Anna H inledde middagen med ett litet tal om min kämparanda som hon tyckte alla skulle anamma. Jag fick mig en vikingahjälm i plast tack vare mitt trots mot läkarens ordination. Detta efterföljdes av massa fina sånger, tal och skratt. Sen dansade vi loss. Några badade badkar nakna, somliga somnade på Aroms toa, andra körde tequilarace, en del kastade upp och jag tog årets sittningsrekord. 23 stycken! Kärlek för fan, kärlek.

Idag har vi städat Svarta lådan. Jag och Annika slog oss ned på första parkett med varsin kaffe och tittade på när våra goa vänner rev dekoren. Vi kaskadgrät. Snacka om kaffetår. Det är över. Tomt känns det.

Vi har haft filmkväll hemma hos mig tills nu, tryckt pizza och klämt på varandra. Dennis sussar sött i min säng. Gräddans brudar har precist pyst hem. Kvar är Nisse, Daniel och Anna D. Vi krämar ur det sista av den allra sista spexhelgen i år. Nu är glada spexet slut, slut, slut. Men till nästa år igen, spexar vi loss igen. För det har vi lovat!

Min kamera är för övrigt spårlöst försvunnen. En chokladbrun en. Sett den? Så säg! Bildbevis på galejet kommer sen med andra ord. Håll till godo.

Love is a sensation,

caused by temptation,

to feel penetration.

A guy sticks his location,
into a girls destination,

to increase the population,

for the next generation.
Did you get the explanation,

or do you need a demonstration?

Kvällen har jag ägnat åt häng på akuten och därefter åt jakt efter kvällsöppna apotek. Min vänstra kind ser ut som en pingisboll. Det var inte de där lömska visdomständerna som härjade och smärtade tidigare i veckan. Nä. Jag har lyckats få en spottkörtelssten. Wtf liksom?

Farbror doktor tyckte jag skulle avstå från alkohol, äta flytande föda och vila mycket de kommande tio dagarna. Det tyckte inte jag. Så himla typiskt. Jag har hela våren och fruktansvärt mycket sett fram emot att slå klackarna i taket och go riktigt bananas på Spexsittningen imorgon. Och det ska jag! Det finns inga dokumenterade effekter på att spriten skulle ge en förminskad effekt av medicinen (som jag efter många om och men lyckades få tag på). Tack FASS! Och tack mamma för att du tröstar mig när jag misströstar.

Fast lite glad blev jag när jag såg den fina färgen på kapslarna. Party party! Men ska det smaka ska det kosta. 700 kronor fattigare är jag.

Vill passa på att gratulera min älskade pappis som fyller hela 47 bast idag! Mentalkramen. Gårdagens föreställning var för övrigt helt fantastisk. Imorgon toppar vi det!

Vad skelle jag göra om jag vaknade upp i sängen med Micahel Jackson? Ja, jag skulle nog stornka av förundran över vad som gjorde att denna männsika låg i min säng...men sak samma...förundran är något som jag inte idag får ta del av så mycket men nu när jag sitter här med en av stjärnorna från årtes uppsättnng av Söderspextes så måste jag säga att ängeln som jag skanat i form av kreativitet äntligen har uppenbarat sig igen (IGEN) för mig!!! Jag älskar folk som vågar bjuda på lite helt omateriell kärlek och upplevsle...Stort tack till alla tuffa människor som vågar vara mer än 10 minuter av kul! ÄLSKA MER!!! NI KAN! ursäkta stavningen som jag läst men inte orkat korrigera...ni som bryr er kanske inte är som jag...älskar er ändå som Di leva...puss Mr, McCartney! truly 0910

/Paul