Och när jag sitter i taxin på väg från en utekväll på Invito (ja, på något magiskt vis tog jag mig in och på något ännu mer magiskt vis slapp jag undan det skyhöga inträdet) tittar chaufören på mig förfärat och säger Men lilla gumman... Jag fortsätter obekymrat plocka centimeterstora glasskärvor ur mitt knä och svarar Äh, lite får man tåla! Dagen efter var jag inte lika kaxig. Så fort jag rörde mig ur sängen forsade blod ner från mitt knä, detta sagt utan att överdriva. Jag kunde alltså se mitt skellett. Snyggare sår får man leta efter. Därför gick jag i ide. Först nu har jag tagit mig hem till Nordmaling, efter nästan två dygn i koma.

The X-files har inte varit helt orörda under min norrlandsvistelse. Man kan tycka att detta borde spä på min ångestboll ytterligare. Men icket. Jag kan för första gången med säkerhet säga att det inte finns något mer än vänskap att hämta där. Closure.

Helgens konstaterande: klackar i djupsnö är ingen hit. Inte ens om man väger upp genom att bära täckbyxor. Don't try this at home!

Sofia 2 är för övrigt bäst! Love.