Jag är ett äkta öronbarn och har genomgått cirkus 11 operationer i mina yngre dagar. Inför en av dem fick jag morfin och lallade runt lyckligt i sjukhuskorridorerna ända tills jag gick rakt in i en vägg och föll ihop. När jag sedan låg på britsen och skulle bli inrullad till operationssalen sa jag till "sjuksköterskan" (som egentligen var min kära mor i en såndär grönmössa) att hon minsann var lite lik min mamma.

Idag opererades min lillebror för en höftskada i Göteborg. Mors ringde och berättade att allt gått bra, samt att hon lärt sig av sina misstag och inte lät honom promenixa runt själv under morfinpåverkan. När pappa hämtade dem på sjukhuset efter ingreppet var Petter fullgasad och pappa sa direkt: Du låter som du gör när du ringer från krogen. Slutet gott, allting gott. Nu hoppas jag bara att rehabiliteringen går smidigt, så bror får spela hockey snart igen!

Bror ser läskigt nöjd ut inför operationen, men klär fint i mössan!