Michael Jackson är död. Det har nog ingen missat. Jag lovade mig själv när jag såg löpsedeln att jag inte skulle göra någon big deal av det. Men. Han var trots allt en av mina största idoler när jag var liten. I dag har jag, töntigt nog, plöjt igenom en nedladdad version av hans minnesstund. Tre timmar lång. Jag grät. Pinsamt, men sant.

Jag är dock inte den enda i familjen som diggar MJ. Den här bilden föreställer jag, mina syskon och mina kusiner på Nordmalings årliga karneval. Jag skulle tro att den är tagen typ 1996. Lillebror var 7 år och hyllade The king of pop med en förbannat snygg utklädnad.

Jag, Daniel, Petter, Kim, Fannie, Dennis, Isa

Julia

Lite i efterhand ska jag nu blogga om Peace and Love. Och jag gör det i bilder.

Jag steker Billys panpizza på trangiakök framför finfolkan.

Louise var mestadels bara törstig. Kusin-Daniel var inte sen att hjälpa till.

Kusin-Kim spelar ljuv musik på plasttrumpet för älskande par.

Älsklingen skaffade sig en älskarinna från P&L Army.

Gert och jag uppfinner fiskdansen på Mando Diao. 

Borlänge-Johan bjöd på stugplats och pool de sista dagarna. Tack!

I dag firar jag och Jonas 5 år tillsammans. Oj, vad tiden har gått fort. Vi firade med italiensk mat på nyöppnade 5 knop och sedan blev det tårta hos Gertan som fyller 28 bast i dag. En glädjens dag!

Det här är första bilden på oss tillsammans. Den togs för ganska exakt 5 år sedan. Nykära, unga och dumma! (Mest nykära).

...och förresten, det var inte så farligt att börja jobba igen

Jag är hemma igen! I mitt norr. Det känns som att jag fått en överdos av roligt och nu landat i verkligheten igen. Skönt att vara hemma och träffa nära och kära, men surt och ångestfyllt att min sista semesterdag (tja, eller sommarlovsdag om ni så vill) ryker i dag. Hur min midsommar ser ut kan ni läsa om här.

Efter midsommarfirandet vort det Peace and Love, ska slänga upp några bilder så fort jag packat upp datorn, men så långt har jag inte kommit ännu. Ses i schtan!