Jag kan av förklarliga skäl inte nämna min hjälte vid namn. Men jag kan säga så mycket som så att jag träffade en väldigt trevlig farbror på hörseltekniska på ett av sjukhusen här i Stockholm idag. Jag googlade lite igår för att hitta vart jag skulle vända mig med apparaten och hans telefonnummer ploppade upp.

Redan när jag ringde lät han ungefär hur trevlig som helst. Han förklarade att han endast jobbade med barn upp till 20 år. Men va tusan? Kom förbi med den imorgon så ska jag ta en titt i alla fall. Så kanske du kommer undan lite billigare! Sagt och gjort. Idag var jag dit. Jag fick kaffe och en gratis reparation! Men inte ska du behöva lägga pengar på sånt här... Du är ju student! 

Jag säger då det! Det finns änglar och framför allt hopp om mänskligheten. När jag lämnade sjukan kände jag mig full av glad energi och har därför kunnat nöta på gymmet i två och en halv timme. Precis hemkommen, ganska slut, men ack så lycklig!