Nu är VI klara för slutspel! Såg matchen på hovet ikväll. Mycket underhållande måste jag säga och detta våra värdelösa platser (såg halva isen) till trots! 2-2 blidde det, men jag gråter inte ändå. 

Jag var där med Klara, Huddinge-Hanna och Skellefteå-Hanna. Innan matchen käkade vi varsin hälsotallrik i Globens galleria. Vi började prata om sist vi såg hockey tillsammans.

Hanna (den förstnämnde): Den här gången ska jag faktiskt försöka se lite av matchen också!

Klara: Du får göra vad du vill, så länge du är tyst!

En lite kul detalj var att jag träffade både min farbror och en av mina största idoler, Pär Wiksten, på arenan! Nu, åter till tentaplugget!

Jag fick jobbet jag sökte förra veckan, inte det dåliga, utan det bra! Kunde inte vara lyckligare. Jag kan inte skriva allt för mycket om ärendet här, eftersom jag går under tystnadsplikt, men jag kan säga så mycket som att det handlar om ett assistentjobb till en liten flicka på 2 år. 

Vivida assistans verkar vara ett seriöst företag och jobbet innebär bra lön och arbetstider som passar mig utmärkt! Hoppas jag klickar med familjen bara, men det borde inte vara några problem. Jag burkar klicka. Sqweeeiiii!

Enkelt, billigt, nyttigt och gott!

Klart på 20 minuter!

  Till fyra portioner:

3 stora rödbetor

1 burk kidneybönor

1 creme fraiche

1 msk honung

1 msk soja

1 påse frysta wokgrönsaker

flytande margarin, salt och peppar

(3 dl råris och 3 dl gröna linser)

Börja med att sätta på riset och linserna i en separat kastrull, salta rikligt. Skala sedan rödbetorna och tärna dem. Släng ned dem i en stekgryta med lite flytande margarin och låt dem fräsa ett tag. Häll sedan på wokgrönsakerna och creme fraichen. Tillsätt honungen, sojan och bönorna. Krydda med salt och peppar efter smak. Låt koka tills lins-riset är klart. Servera genast!   

rumskompisen & min pojkvän

Jag köpte ett par hålla in magen-strumpbyxor i veckan och i går var det dags för invigning. När jag skulle korva på mig dem insåg jag att de inte alls var i storlek medium (som jag tänkt mig), utan i extra small. Men satan, tänkte jag. I brist på ett par andra hela, tvättade strumpisar fanns det dock liksom inget alternativ.

Jag kan ju säga att jag under kvällen såg några kilon lättare ut, men när jag kom hem där kring fyrasnåret mitt i natten kändes det som att jag hade blodstopp i hela halva underkroppen (ungefär som huvudet känns efter en kväll med Marge Simpson-fripp). Man får lida på för att vara fin?

Appropå fel sak på fel plats så är det väl otroligt att värsta vintersnön fallit över Stockholm nu? I slutet på februari liksom. Va? Och extra lägligt är det ju förstås eftersom jag och Anna har nästa vecka på snöröjningsschemat (plus att Anna är i Thailandet, den jäveln!). 

I går var jag och Hanna och käkade tacos hos Camilla. Efter en stunds vinsmuttandes framför melodifestivalsfiaskot kom C's bror (som är jämngammal med mig) och hans polare över. Efter en stund sätter sig en blond spä kille intill mig.

han: Har du pojkvän?

(jag garvar som tusan och tror inte han är seriös)

han: Har du det?

jag (efter att ha garvat lite till): Ja, men vad är det för en första fråga egentligen?

han: Men vadå? Det är väl lika bra att vara rakt på sak, nu behöver vi inte prata så mycket mer ikväll. 

jag: Jag gillar ditt sätt att tänka! 

Självklart låg det en viss ironi i allt vi sa och efteråt följde en hel del intressanta diskussioner om allt från feminism till nikotinberoende. Sedan kom vi fram till att vi, genom gemensamma vänner, träffats en sommarvecka under vår mellanstadietid (alltså, för en herrans massa år sedan) Riktigt trevligt. 

Veckans fototriss.

Frihetsgudinnan i Las Vegas.

Pojkar i en bagagelucka.

Baseball i ett träsk.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Jag tror det är sant.

Marge Simpson, easy rider och Tingeling