Jag har fått skriva en till notis! Yippie. Den handlade om en gubbe som sett en papegoja på Rödbäck. Nu vill jag att det ska hända en världskatastrof så jag får skriva av mig lite om något spännande.

Hur som helst, i brist på annat att göra har jag sökt på "Sofia Lundqvist" i VK's arkiv. Det var som att sitta och läsa en gammal dagbok ungefär. Här har ni listan:

Unga snillen med nya idéer (1999) - om när jag kom på andra och tredje plats med två uppfinningar i en tävling. Victoria Dyring, ni vet hjärnkontoret-tjejen, delade ut priserna. En av mina största stunder.

Kampen för lika rättigheter (2001) - om feministföreningen jag och mitt kompisgäng startade på högstadiet.

En drömprao i riksdagen (2002) - om när jag och två tjejkompisar praktiserade med riksdagsledamoten Lena Sandlin i storstaden.

Tönten först för ny teatergrupp (2004) - om NTT, Nordmalings Teater Trupp, som jag och några kompisar drog ihop.

Ideella vinner på marknaden (2004) - om samma som ovanstående

Misshandeln stal år av hennes liv (2006) - om gruppmisshandeln jag blev utsatt för under min högstadietid.

...och till sist diverse artiklar, notiser och Dagens frågor som jag skrivit själv (2009)

På minnesstunden satt jag bredvid prästen. Vi pratade om dittan och dattan och efter en stund nickade han ivrigt mot far, som satt vid min andra sida, och sa:

– ...och din make, vad jobbar han med?

Jag trodde jag skulle dö. Jag övervägde att inte skriva det här i min blogg, men det är nästan för roligt för att låta bli. Jag bju'!

Dagens teknikunder gjorde att min pluttiga kusin Fannie, som är på andra sidan jorden, kunde vara med på begravningen via webkamera. Hon fick ett sista avsked på sitt alldeles egna lilla vis.

Nu sitter jag på VK-kontoret igen, jobbar kväll i dag för att inte förlora praktiktimmar. Än så länge är det ganska dött, jag har endast skrivit en notis om norrländska flintisar och slängt iväg en Dagens fråga. Hoppas på lite mer action snart!

I dag har vi begravt vår lilla gammelmormor i Vännäs. Jag bröt i hop det första jag gjorde när jag klev in i kyrkan och såg kistan. Det var först då jag förstod att det var på riktigt.

I går tog jag bort mitt röda nagellack det sista jag gjorde innan jag gick och la mig. Jag kommer ihåg när gammelmormor brytit lårbenshalsen och låg på sjukhuset. Jag och mamma var och hälsade på henne. Gammelmormor tog min hand i sin och sedan spännde hon ögonen i mig och sa:

– Men Sofia! Vad har du gjort på naglarna? ...Syndigt.

Sedan log hon lite lurigt och började skratta. Precis som någon uttryckte det på minnesstunden var hon alltid brutalt ärlig och rakt på sak. Hon kunde säga saker som sårade, men hon hade alltid glimten i ögat och ville alla väl.

Jag brukar sällan be i kyrkan, men i dag gjorde jag det. Jag bad min gammelmormors favoritbön, Gud som haver barnen kär, medan tårarna rullade på min kind.

Jonas är bra att ha på många vis. Bland annat är han en fena på att förse mig med nya filmer. Under min umeåvistelse har vi matat igenom ett antal. I veckan har jag bland annat sett Gran Torino och Changeling, båda i regi av Clint Eastwood. Riktigt sevärda!

Ge och ta, ge och ta. Med lite hjälp från min sida har Jonas ungkarlskyl muterat till något helt annat. I morse såg frukosten ut så här. Det går ingen nöd på honom.

Vi värmde upp med ölspelet. Jag förlorade och fick svepa. Att umgås med pojkarna får mig att både känna mig och bete mig som en 17-åring igen. Det är ganska skönt.

Kvällen blev riktigt lyckad. Vi hamnade på Pipes där vi träffade en livs levande trollkarl, David. Han kom ursprungligen från Piteå och hade precis flyttat hit till Umeå efter en kort vistelse i Göteborg. Han var verksam inom kreativt skapande på en rad olika plan. Dans, koregrafi, teater, stand up, trolleri, you name it!

Hans sista projekt i Göteborg lät extra spännande. Han och hans grupp (som jag tyvärr glömt namnet på) hade värvat ett gäng uteliggare som fått lära sig trolla och sedan satt upp en föreställning med dem. Nu skulle han starta stand up-klubb i Umeå.

David följde självklart med på efterfest och underhöll oss med sina trolleritrix, vilka gång på gång framkallade den så kallade tappa hakan-effekten hos oss i publiken. Han tog hur som helst min mail och är han smart hör han av sig medan jag fortfarande har praktik på VK, så kanske jag får skriva en rad eller två om honom.

Dagens glädjeämnen:

Patrik Norqvist - såg honom virra runt utanför Ica Maxi. Att döma av kameracrewet han hade i hasorna spelade de mest troligt in en Veckans macka. (Jag har aldrig förnekat att jag är kändiskåt).

Förstasidan - jag och en tjej som praktiserar som fotograf på VK fick förstasidan på del 2 i dagens tidning.

Svärmors mat - jag har paltkoma. Igen. Min svärmor är gourmet utan dess like.

Bolt - söt Disney-film, glatt överraskande! 

Jag gillar att mamma och nyhetschefen på kuriren har en beef (läs kommentarerna till föregående inlägg).

Efter praktikens första pass återberättade min mor en viss mailväxling som ägt rum under dagen.

nyhetschefen (något i stil med): Vilken trevlig och framåt dotter du har!

mamma: Äpplet faller inte långt ifrån trädet!

nyhetschefen: Då måste hon ha en himla trevlig pappa!

Nu har jag kommit hem, slängt mig i duschen och snabbkäkat en panpizza á la Ica (nej, självklart inte i duschen). Ska strax till en av kusinerna och dricka lagoma (allt är relativt) mängder öl tillsammans med några grabbar från min gamla gymnasieklass. Jag är laddad. 

Jag hittade just mitt namn i tidningen, under en artikel. Jag känner mig helt lyriskt stolt.

Igår fick jag låna en VK-bil för att åka ner på stan och intervjua. Det kändes råhäftigt att glida runt i den. Andra drömmer om en Corvette, jag drömmer om en VK-bil.

Idag ska jag göra mitt första undercover-jobb. Jag är pirrig nånting.

jag: Är inte det olagligt? Typ urkundsförfalskning?

nyhetschefen: Nej, nej, nej. Du är ju ute i tjänst!

Jag har varit snusfri en vecka nu! Vill gratulera och berömma mig själv något oerhört. Jag är inte ens sugen längre (nästan).

Artikeln är i princip klar och det känns hur bra som helst! Seriöst. Jag är hög på tidningsvärlden, den är fantastisk! Jag har hittat hem, helt klart.