He' ä som he' vort. Lite svårt att få till bak, annars är jag helnöjd!

Nu har jag suttit och bråkat med den där jäkla praktikrapporten ett bra tag. Äntligen klar! 

I kväll blir det buffé på Droskan med grabbarna i Hissjö Gangsters. Mys.

Jag saknar VK. 

Jag kommer framför allt att sakna människorna på redaktionen och tempot. Det var inte utan att jag kände mig lite vemodig när jag skulle ta avsked. Shit vad roligt det har varit! Och jag har under praktiken växt säkert 7 cm på längden! Hitta hem-känslan infann sig som sagt och det känns verkligen som att jag valt rätt utbildning.

Västerbottens invånare har i veckan slagits av en riktig minusgraderchock. I dag fick jag därför göra en sista Dagens fråga som löd: Hur kallt är för kallt? Världens sötaste gubbe svarade: Bor man i Norrland får man tåla kylan, annars kan man flytta till Spanien!

Jag kan till viss del hålla med honom, men det betyder inte att det var roligt att i bilen tvingas sitta inkrupen i en dunsovsäck, 13 mil, till farmors 80-årskalas i Skellefteå... Desto trevligare var det dock på själva kalaset.

Nu ska jag krypa till kojs med älsklingen. God natt folks! 

min förstasida

Japp, två veckor har gått sen jag stoppade en brunklump under läppen (jag väljer att ljuga lite grann och bortse från att jag tog en på fyllan i lördags). Suget är så gott som borta (ljög lite grann där också).

I dag har jag fått göra tre roliga jobb på VK. Ett personporträtt på en ung tjej som precis blivit präst, en artikel om författarduon som ger ut en ny bok för dementa och en regionalkortis om att STIM stämmer Gräsmyrs Bygdegårdsförening.

Nyhetschefen erbjöd mig för övrigt att frilansa här på måndag. Satan att jag redan satt arslet på flyget hem då. Hade varit skönt att få jobba på riktigt och kanske få en slant för det. Men det kommer säkert fler chanser. Hoppas på hundgörat i sommar!!

Jag var som i ett varselvakum i går. Därför föll förmiddagens produktiva bravader helt i glömska. Jag lyckades bränna 1 500 spänn på mindre än tre timmar. Det ni! Frågan kvarstår; har jag som fattig student då fyndat eller syndat? 

Jag satsar ett par kronor på det förstnämnda. För mina pengar fick jag ett par byxor, två klänningar, ett par skor, en klippning och en toning (en hårig bild laddas upp så fort jag färgat håret, men jag kan avslöja så mycket som att frissan stundtals använde rakapparaten). 

Jag fick min förstasida! Västerbottens Kuriren är en av Sveriges största tidningar, med en upplaga på 38 000. Det här känns stort.

Det kan jämföras med när jag på mellanstadiet fick andra- och tredjepris i uppfinnartävlingen jag nämnde för några dagar sedan. Eller när jag fick stipendium vid skolavslutningen i nionde klass för att jag under min högstadietid vairt den bästa eleven i samhällsorienterade ämnen. Men. Jag vet tamejtusan inte om det här känns ännu större. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

(Det bör tilläggas att artikeln är mycket flashigare i papperstidningen med fräna bilder tagna av Per Landfors. Ni kan också spana in VK's hemsida, men hur länge artikeln ligger etta där vet man aldrig.)

Man kan väl säga att min bön om en världskatastrof blev besvarad. Nu skäms jag lite grann. En dag som denna kan jag förstå de som lite lagomt nedlåtande kallar journalister för murvlar eller gamar. Samtidigt som jag verkligen känner med dem som förlorat sitt jobb i dag, glädjs något så otroligt över att jag fått göra ett stort jobb. Det är en konstig känsla.

Sammanlagt 1150 anställda har blivit varslade från Volvo i Umeå de senaste månaderna. Det är sjukt. Alla i Umeå och i trakten runt omkring blir påverkade av detta på ett eller annat sätt.

Jag misstänker att nyhetschefen läst gårdagens blogginlägg, för det känns som att han pikat mig hela eftermiddagen med kommentarer som:

"Nu fick du verkligen något riktigt att bita i!"

och

"Jadu Sofia, du hamnade som i hetluften direkt du."

Känns ändå sjukt bra att de skickade i väg mig på en så stor grej. Jag råkade tjuvkika lite grann över en redigerares axel och jag tror bestämt att intervjun hamnar på förstasidan imorgon, del 1 till och med. Gosh.

Jag fick jobba kvällspasset i dag också. Anledningen var att någon på redaktionen blivit sjuk och därför frågade nyhetschefen mig. Jag känner mig oerhört hedrad eftersom det direkt känns som att jag räknas som riktig arbetskraft.

Volvo har gjort ett mega-varsel nu och det är ganska tryckt stämning på redaktionen. Jag ska ut och intervjua en kille som fått gå, en bekant. Det kommer nog att bli ganska jobbigt, det lät nästan som att han hade gråten i halsen när jag ringde.