Jag var som i ett varselvakum i går. Därför föll förmiddagens produktiva bravader helt i glömska. Jag lyckades bränna 1 500 spänn på mindre än tre timmar. Det ni! Frågan kvarstår; har jag som fattig student då fyndat eller syndat? 

Jag satsar ett par kronor på det förstnämnda. För mina pengar fick jag ett par byxor, två klänningar, ett par skor, en klippning och en toning (en hårig bild laddas upp så fort jag färgat håret, men jag kan avslöja så mycket som att frissan stundtals använde rakapparaten). 

Jag fick min förstasida! Västerbottens Kuriren är en av Sveriges största tidningar, med en upplaga på 38 000. Det här känns stort.

Det kan jämföras med när jag på mellanstadiet fick andra- och tredjepris i uppfinnartävlingen jag nämnde för några dagar sedan. Eller när jag fick stipendium vid skolavslutningen i nionde klass för att jag under min högstadietid vairt den bästa eleven i samhällsorienterade ämnen. Men. Jag vet tamejtusan inte om det här känns ännu större. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

(Det bör tilläggas att artikeln är mycket flashigare i papperstidningen med fräna bilder tagna av Per Landfors. Ni kan också spana in VK's hemsida, men hur länge artikeln ligger etta där vet man aldrig.)