Man kan väl säga att min bön om en världskatastrof blev besvarad. Nu skäms jag lite grann. En dag som denna kan jag förstå de som lite lagomt nedlåtande kallar journalister för murvlar eller gamar. Samtidigt som jag verkligen känner med dem som förlorat sitt jobb i dag, glädjs något så otroligt över att jag fått göra ett stort jobb. Det är en konstig känsla.

Sammanlagt 1150 anställda har blivit varslade från Volvo i Umeå de senaste månaderna. Det är sjukt. Alla i Umeå och i trakten runt omkring blir påverkade av detta på ett eller annat sätt.

Jag misstänker att nyhetschefen läst gårdagens blogginlägg, för det känns som att han pikat mig hela eftermiddagen med kommentarer som:

"Nu fick du verkligen något riktigt att bita i!"

och

"Jadu Sofia, du hamnade som i hetluften direkt du."

Känns ändå sjukt bra att de skickade i väg mig på en så stor grej. Jag råkade tjuvkika lite grann över en redigerares axel och jag tror bestämt att intervjun hamnar på förstasidan imorgon, del 1 till och med. Gosh.

Jag fick jobba kvällspasset i dag också. Anledningen var att någon på redaktionen blivit sjuk och därför frågade nyhetschefen mig. Jag känner mig oerhört hedrad eftersom det direkt känns som att jag räknas som riktig arbetskraft.

Volvo har gjort ett mega-varsel nu och det är ganska tryckt stämning på redaktionen. Jag ska ut och intervjua en kille som fått gå, en bekant. Det kommer nog att bli ganska jobbigt, det lät nästan som att han hade gråten i halsen när jag ringde.