Familjen Lundqvist önskar er alla en riktigt god jul med ett Guitar Hero-inspirerat pepparkakeland.

Nu ska jag på hockey i Nordmaling, sen blir det att åka spelarbuss in till Umeå för att sedan svänga mina lurviga i goda vänners lag på Rött. 

Imorse när jag vaknade var jag fortfarande full, vilket var skönt. Jag började dagen med att spilla fil över hela köksgolvet. Något jag (i mitt tillstånd) tyckte var skitkul och Anna också.

Radioveckan avslutades med uppspelning av våra finanskrisreportage. Jag hade i mitt klippt in ett antal gamla Ebba Grön-dängor. Det lät faktiskt för jävligt. Inte alls som igår, då jag tyckte att mitt inslag var av världsklass! Musiksnuttarna var något som inte föll vår examinator i smaken. Men Nicole sa ”All credit till dig som vågat freestyla lite”. Det bär jag med mig därifrån.

Jag smet tidigare från lektionen för att hinna med mitt tåg till Huddinge. Jag fick springa. Mycket. Sedan sprang jag hem till lyan och hämtade väskorna. Efter det sprang jag med dem till pendeln (tåget var sent på gott och ont). När jag kom fram till T-centralen fick jag springa till Y-bussen. Mycket springande och noll mat.

Sedan visade det sig att Ybuss kör något slags effektivitetsrace och inte har matuppehåll längre. Hur tänkter de där? (Jag har suttit på den här bussjäveln i snart 8 timmar.) Och jag har bara kortet (som man inte kan använda som betalning för bussvärdinnans så kallade julsmörgåsar; sketna tekakor med en lite bit skinka för 40 spänn). Jag träffade som tur var den andra julängeln i år. En kvinna från Hudiksvall, supersöt! Jag fick låna en hundring och fick hennes kontonummer. Bara sådär rakt uppochner. Dagens hjälte, lätt!

I skrivande stund passerar vi Ö-vik. Snart hemma! Varenda minut av den här resan har varit en kamp. Jag tänker inte säga ”jag ska aldrig mer dricka” (även fast jag mår totalpyton) för imorgon ska jag på avskedsfest för de blivande australienskorna.

Igår skedde en så kallad spontanutgång. Elva pigga JMS:are äntrade tillsammans puben Carmen på söder. Det blev en mycket trevlig kväll och det bästa av det bästa som kom ur den var att jag fick Morris och Peder att lova (i alla fall halvt) att de skulle försöka dra med sina band till årets upplaga av Trästocksfestivalen. Det hade varit guld värt!

På vägen hem kom jag på den geniala idén att ringa Jonas. Han är som bekant i Thailand och det var morgon för dem då. I luren hördes den dära ”the number you have dialed can not be reached” fast på thailändska. Jag tyckte i mitt tillstånd att det var hysteriskt roligt och ringde dit minst tio gånger. Vad är det man brukar säga? ”Lite roar ---”? Jag var full.

 Året var 2005 och vi önskade god jul från Golden sands, Bulgarien.

(Jag kan tillägga att Jonas inte var särskilt road över att bli påtvingad en tomteluva, men resultatet blev ju fint och jämför man kan syns det tydligt att jag växt i från att vara för mogen för sånt där trams.)

Idag har tingsrättens dom fallit i kvinnofridsmålet. 

Två våldspunkter ströks ur åtalet, men trots detta dömdes gärningsmannen till 10 månaders fängelse. Han ska även betala ett skadestånd på 60 000 kronor till kvinnan och 500 kronor till brottsofferfonden. 

Jag satt och fyllde i kalender á la 2009 igår. Jag brukar fylla i alla födelsedagar och vad personen fyller för antal år i förväg, så jag inte ska glömma bort det. Jag hakade upp mig som sjuttsingen när jag kom till både mamma och pappa. Jag fick räkna efter flera gånger. Pappa fyller 46 år i maj och mamma 47 i december. Alltså. Mina föräldrar är ganska unga. Det är första gången jag reagerat på det. Är det för att jag själv börjar bli gammal mån tro?

Idag fyller min mamma hela 46 år. Hade hemskt gärna varit hemma och firat henne, med det går inte. Imorgon går jag dock på julllov och åker hem, sen får hon dras med mig en hel månad. Det kommer inte att gå någon nöd på henne inte. 

Grattis mami!

Jag är precis hemkommen från vad som känns som världens längsta skoldag. Vi började nio och tutade på fram till strax efter 18. Ni förstår inte hur bortskämd man blir av att plugga. När jag jobbade var 10- och 12-timmarsdagar ingen ovanlighet och då klagade jag inte. Nu blir jag och kurskamraterna lite lätt upprörda när vi har lektioner fem dagar samma vecka (vilket inte händer så ofta). Jag säger inte att det är slappt att plugga. Det är det inte. Vår ledighet går åt till att läsa. Men då är man ju hemma och kan bestämma över sin egen tid iallafall.

Jag fick vad som kändes som strålande kritik till mitt rättegångsreferat. Kära bloggvänner, vill återigen tacka er för alla kommentarer till det.

Nyss gav Anna mig en väldigt målande beskrivning av hur hon idag städat vårt badrum, endast iförd ett par svarta diskhandskar.

- Jag skulle precis hoppa in i duschen och såg hur smutsigt golv vi hade. Jag tänkte Va fan? Jag ska ju lix duscha så det gör ju inget om jag blir lite mer skitig innan...

Det fotot hade jag velat ta! Anna, näck, krälandes på toagolvet. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle alltså.

Året var 2006 och familjen Lundqvist önskade god jul med en pepparkaksdator.

Varje år gör vi ett relativt orginellt pepparkakshus. Vi har gjort finlandsfärja, hockeyrink, twin towers och så vidare. Jag vill varmt rekommendera er alla att läsa min mors otroligt roliga blogginlägg om mina syskons spekulationer kring årets pepparkakshus. Åh. Jag saknar hemma!