Så var första julpasset på gammjobbet avklarat. Det känns rätt skönt att vara tillbaka, om än bara tillfälligt. Det gick fort att komma i galoscherna igen om man säger så. Rutiner, mediciner, portkoder och grepp sitter som etsade i minnet. Visst är det väl fantastiskt att man kan komma ihåg så mycket smågrejjer egentligen!? 

Japp. Då sitter jag här på FOI (försvarets forskningsintitut) igen. Jobbade som personlig assistent mellan gymnasiet och högskolan och är nu tjänstledig. En student är fattig och behöver pengar så jag passar på att jobba lite här, nu när jag lix är hemma.

Till skillnad från vad jag trott så kändes det inte alls lika ångestfyllt att komma hit igen. Missförstå mig rätt, jag trivs här, men innan jag slutade var det mycket strul med chefer, scheman och annat som gjorde att vi stackare fick slita häcken av oss. Nu känns det mest lugna puckar (men det bör tilläggas att jag varit här endast en timme än så länge).

Jonas kom hem från Thailandet igår och på grund av min bakishet och hans jet-lag blev det en mycket tidig kväll. Det är skönt att vakna upp utvilad klockan 06.00!  Det är inte så ofta det händer. När Jonas tuffade iväg till jobbet la jag mig i sängen med svärmors hembakta tunnbröd och en kopp te och såg filmen Henry Pool is here. Det kunde inte ha blivit en bättre morgon!

Jag är inte religös på något vis, inte det minsta faktiskt. Men den här filmen fick mig att vilja tro och det är stort. Nu ligger jag här och känner mig helt tom, men samtidigt helt uppfylld. Det är en konstig känsla. Mest av allt känner jag mig glad. Vill varmt rekommendera alla att se den! Här kommer ett smakprov.