Bussresan med hockeygrabbsen var ett sant nöje. Denna flaska den ska varandra, från den ena till den andra, låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå! Pappa hade dock rätt om den hårda jargongen.

Lillebror hade det inte lätt när resten av packet satt och skojraggade på mig, bara för att retas. Till slut sa bror lite kaxigt Ragga på ni, ni ser väl om ni har någon chans!

Jag blev avsläppt på Teg och traskade hem till min Johanna. Det var riktigt trevligt att få ha henne för mig själv några sekunder. Efter några timmar åkte vi vidare till Haga och LN:s lagfest på en kortvisit. Och sen blev det Rött på Berghem.

En riktig helkväll. Jag måste säga att jag saknat att gå ut i Umeå. Man träffar så himla goa människor, både kända och okända. Snacket ligger på en helt annan nivå än den i Stockholm. Jag hör hemma här. Så enkelt är det.