Nu är jag verkligen djupt försjunken i boken ”Sveriges statsskick”. Jag kan ju säga som så att den föregående meningen är en grov överdrift. Jag kan inte koncentrera mig för fem öre. Har tagit mig igenom ett halvt kapitel hittills. Imorgon blir det stressigt kan jag lova.

Hur som helst så gjorde allt läsande om politiska partier att mina tankar vandrade i väg. Jag hamnade i mars 2007 då jag och min mors kusin Sandra åkt till Stockholm för att leva loppan en helg. Av någon outgrundlig anledning hamnade vi på efterfesten till socialdemokraternas partikongress på Münchenbryggeriet. Vi drack gott och dansade livligt med politiker som Tomas Bodström, Leif Pagrotsky och Mona Sahlin.

Per Nuder var i gasen och dansade nästan roligast av alla. Han försökte ta kontakt och prata med mig. Jag drog honom flirtigt till mig och viskade ömt i hans öra ”Du är alldeles för blå för mig…” Sedan vände jag på klacken och gick. Tro mig när jag säger att jag är nöjd över min kvickhet. Såna där självklara citat brukar man inte, i varje fall inte jag, komma på förrän efter ögonblicket är förbi.  

Han tog för övrigt Sandras mailadress och de hade flitig kontakt ett bra tag efteråt. Vad som skrevs i mailen förtäljer inte historien.

Sandra, Margot wallström och jag

Man ska alltid tänka positivt. Jag får ju i alla fall träffa min älskling innan han ramlar av jorden för tre veckor framåt. Och jag har hört att de har ett biljarbord på hotellet...

Betapet är för övigt Alfapet på nätet. Grymt roligt, sjukt beroendeframkallande. Testa om ni törs!

Det känns ungefär som att jag fått världens finaste julklapp och att den sedan har slitits ifrån mig. Jonas ringde och berättade att hans och hans kompis Thailandsflyg blivit flyttat från fredag till lördag. Detta betyder att de små liven måste sova en natt i Stockholm. Jag välkomnade dem självklart hit hem till mig i lilla Huddinge och började fantisera. Jag hann planera middag, glöggkväll, vilka filmer jag skulle ladda ner och så vidare. 20 min senare ringer han och säger att han bokat hotell i Märsta.

Jag: I Märsta?!?

Jonas: Ja, det blir smidigast så.

Jag:  Det går ju tåg direkt därifrån till Huddinge.

Jonas: Jo, men det är jobbigt att släpa på väskor. Du kan väl komma till Märsta och dricka öl med oss?

Usch vad besviken jag blev. Jag hade hoppats på att få sova en natt med honom. Han föreslog att vi kunde hyra en extrasäng och att jag kunde sova med dem i dubbelrummet. Kanske inte riktigt så jag tänkt min fredagskväll.

Nu ska jag ut och luncha med Bea och göra ett bokbyte. Kommunalpolitik ut. Statskick in.