Alla inlägg under november 2008

Av Sofia - 11 november 2008 15:51

Nu är lägenheten pimpad från topp till tå! Glitter, ljusslingor, tomtar, krubba, granar, levande ljus i varje vrå. Överallt! Känns så himla mysigt. Jag blev kallad julhitler igår. Men jag tror att det var menat som en komplimang, för efteråt följde upplyftande ord om hur duktig jag var på att ”mysa till det”.  Min rumskompis fyllde hela 25 år igår, så jag passade på att slafsa ihop en tårta. Vi åt den, pepparkakor och drack glögg. Och självklart ljöd ljuv julmusik i hela lyan.  

Nu är jag tom i huvudet efter nionde timmens föreläsning om kommunalpolitik den här veckan. Men det är bara att ladda om! För imorgon ska det granskas kommunrapporter och ikväll bjuder Norge-besöket på sushi här.


Kalasigt värre

ANNONS
Av Sofia - 10 november 2008 18:52


Jag trotsade min så kallade bakishet igår. Jag dammsög, torkade golven, samt dammtorkade alla hyllor och småprylar. Agerade duktig flicka. Sen började jag julpynta lite lätt och satte på skivan Absolut Christmas på högsta volym. När jag röjt klart spelade vi Alfapet. Jag, rumskompisens syster och dennes pojkvän som är på besök från Norge. Vi drack glögg och åt lussebullar. En liten jul-kick-off helt enkelt. Lite tidig, men ack så välbehövlig i detta vintermörker.



Staken på plats

ANNONS
Av Sofia - 9 november 2008 16:34

Jag är helt färdig. Var på en mysig filmkväll i Sickla udde hos en kursare igår. Jag drack inte en droppe. När jag vaknade i morse trodde jag inte mina ögon när jag sneglade på klockan. 14.00 Hur fasiken lyckas jag med det? Känner mig helbakis dessutom. Pruttig i magen, ingen matlust, ont i bollen och allmänt trött. Tänk om min kropp ställt in sig på att alltid vara bakis på just söndagar? Jag börjar undra...

Av Sofia - 8 november 2008 11:39


Ser ni felet i det här stycket?


”Vad gäller för den som vill försöka bli lyckligare? Tja, inte särskilt överraskande handlar det vare sig om shopping, att skulptera om kroppen eller att försöka domptera om psyket i en positivare riktning. Inte ens religion och andlighet är någon garanterad väg till lyckan.”


Jag gjorde inte det på vår första tenta. Och det var delvis därför jag kuggade. Med ett poäng. Surt, men sant. Idag hade jag hur som helst ställt in mig på att göra omtenta på den här så kallade språkdelen. Klockan 14.00 i bibliotekssalen. Nu fick jag ett sms av en kurskamrat ”Ingen tenta för dig idag? Såg dig inte i salen.”


Då har smurfarna på vår skola ändrat tiden för tentan. De har inte sagt det till oss, utan bara lagt ut informationen på kurswebben. Jag har varit inloggad där dagligen den här veckan, men ändå har ändringen gått mig förbi. Helpyttes vad less jag blir! Jag kräks. Så, det som gäller nu är omtenta på den här omtentan i anslutning till praktiken i januari, vilket innebär att jag går miste om en hel helg hemma hos familjen och pojkvännen i norr.


Tänk vad ett poäng kan ha storbetydelse.

Av Sofia - 7 november 2008 18:02

Jag och Sofia #2


Innan jag flyttade hit, till vår ståtliga huvudstad, bodde jag i Umeå i ett kollektiv med två stockholmsgrabbar. När en av pojkarna skulle flytta ut behövde vi en ny rumskamrat. Så träffade jag Sofia #2. Vi bodde ihop knappt en månad förra året (hon var klokare än jag och insåg att man inte skulle behöva städa efter dem man bodde tillsammans med och flyttade därför ut). Hur som helst så fann vi varandra ganska fort. Och även om vi inte känt varandra särskilt länge, kan jag ändå räkna henne till en av mina absolut bästa vänner.


Igår när jag kom hem från skolan låg i min brevlåda ett litet paket. När jag såg att det var adresserat till Sofia #1 Lundqvist förstod jag att det var Sofia #2 som varit i farten. I paketet låg ett USB-minne med massa bilder, ett humoristiskt skuldebrev, en kärleksförklaring till mig och ett inramat fotografi som föreställde oss.


Ni kan inte ana hur glad jag blev! Så himla fint. Diskuterade det här med att få brev med min gamla mamma i går. Vi kom fram till att ord som skickats med post känns så mycket. Ett ”jag tycker om dig” som skickats med fysisk post berör mer än ett som skickats via facebook. Personen som sänder det har faktiskt tagit sig tid att skriva ner det för hand, lagt det i ett kuvert, gått till brevlådan och gjort allt det för att det känns viktigt att berätta det för mottagaren.


Visste ni förresten att man kan skicka chokladogram? Jag fick ett av en annan nära vän när jag precis flyttat hit. Ett litet paket med en nallebjörn och en ask årechoklad, samt ett telegram med texten ”Välkommen hem. Hoppas du kommer trivas. Huddingeborna har det bra som får ha dig omkring sig! Kram Johanna”  Man blir så förbannat glad av så förbannat lite.


Vi borde skicka mer brev!



http://chokladogram.se/
Av Sofia - 6 november 2008 22:58

Gosh.


Mark Comerford föreläste på vår skola idag. Enligt egen utsago hade han arbetat som rekryterare för två av Storbritanniens största tidningar. Han berättade att det första de tog reda på om de jobbsökande var om de använde sig av facebook, myspace eller hade en egen blogg. Uppfyllde den sökande inget av detta räknades den nästan helt undantagslöst bort som en kandidat.


Någonstans under föreläsningen träffade han mig rakt i hjärtat. Han frågade öppet i salen om vilka som hade bloggar. Till oss som inte hade det frågade han ”Varför inte?”. För mig har det nog alltid suttit lite i lathet. Och även också i tanken på att jag inte har något att tillföra till alla de andra femhundraelva bloggarna som redan finns här ute i cyberspace. Ändå säger jag att kreativt skrivande är ett av mina främsta intressen. Jag älskar att skriva. Jag pluggar till journalist. Mark Comerford fick mig att förstå att inget kan vara en bättre övning inför arbetslivet än att skriva öppet om absolut ingenting och att få det att verka intressant.


 Därför är jag här nu.


Efter lunchrasten skolkade jag från vårt ”språkblock” och gick på Henrik Schyfferts föreläsning om kreativitet istället. Det var mycket underhållande må jag säga. Visste ni till exempel att de absolut bästa idéerna kläcks när man tänker utanför lådan. Och när tänker vuxna människor utan för lådan? På fyllan. Problemet är bara det att vi sällan kommer ihåg idéerna dagen efter. Därför rekommenderade den här härliga mannen att vi skulle supa mycket och brett, men att vi alltid skulle ha penna och papper och nog nykterhet i kroppen (märk väl, inte i knoppen) för att kunna föra pennan över papperet.


Tack Henrik Schyffert.


he ä inte lätt när he ä svårt

jag kan twittra också

för exakt nåt år sedan...

sök

följ bloggen

Följ norrlänning i fjollträsk med Blogkeen
Följ norrlänning i fjollträsk med Bloglovin'

fråga mig

12 besvarade frågor

senast

pokiepoke

år efter år efter år

too cool for school

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10 11 12 13
14
15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

hur många?

pipip

lite olika


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se